Vaknade tidigt på onsdagens morgon den 21 september innan mannen gick till jobbet, kände att jag hade ondare än vanligt men inget mer än så! Förvarnade honom innan han åkte iväg att idag får du nog vara beredd på att komma hem! Sagt och gjort 07.40 var han hemma igen, vågade inte låta honom åka 1 timme bort! Dagen flöt på, hade ont till och från men inget speciellt alls, tänkte nu avstannar väl allt igen! Låg i soffan med storasyster och såg Pippi, städade, lagade mat ja allt var som vanligt tills kl 12.30 då jag låg i soffan och kände att nu är nått på tok, sprang till toaletten och visst nu gick vattnet! Ringde förlossningen och frågade vad som nu skulle ske, fick en tid för kontroll 16.00! Men vi åkte till stan tidigare för att vara närmare förlossningen ifall det skulle sätta igång! Storasyster lämnades hos mormor, och vi var nästan säkra på att få komma hem igen tills det satt igång på "riktigt"! Väl inne på förlossningen togs det ctg på magen, och det kollades om det var vattenavgång vilket det var, samt blodtryck. Var öppen 2 cm. Lillans hjärtljud var lite för häftiga så det gjordes ett ultraljud för att se vad det berodde på! Men allt såg fint ut, hon var bara livlig:-) ctg'n stod på länge och väl för att hela tiden se kurvan och sammandragningarna, jag hade dom regelbundet men inte så farligt onda! Spelade alfapet med mannen, skojade och pratade om allt mellan himmel och jord! Vi fick beskedet att vi blev kvar tills barnet var ute, pga att dom ville ha koll på henne i magen, vi som var säkra på att komma hem till storasyster igen! Blev flyttade från förlossningssalen till ett bb rum med två sängar, tv och egen toalett kl 20.00, såg på tv och fick köra ctg kurva varje timme! Kl, 21.30 beslöt vi oss för att försöka sova, men tankarna snurrade, nu blev vi snart fyra! Mannen lyckades somna och jag halv slumrade tills klockan var 22.30, då började jag få ont, väldigt ont! Nu var jag öppen 3-4 cm, knappt nått hade hänt, kände mig lite uppgiven, men Värkarna kom intensivare och gjorde allt mer ont, ringde på klockan och sköterskan kom in med värmekudde för att lindra smärtan, hjälpte lite grann! Hann vila mellan varje värk som kom med 5 min mellanrum. Jag tog en värk i taget och provade även lindring med tens, små lappar på ryggen som skickade kittlande signaler, hjälpte någorlunda! Men vid ca 24.00 stod jag inte ut, ringde på klockan och nu fick vi skynda oss över till förlossningen för att få bättre lindring! Vägen som vi gick dit kändes som en evighet. Väl på rummet sattes ctg igen, slangar i armen, blodtryck, jag fick lustgas som hjälpte denna gången! Det sattes något på lillans huvud för att mäta hur hon mådde! Försökte dricka och äta för att få energi, mannen var ett enormt stöd hela tiden, helt fantastisk på alla sätt och vis! Tiden efter 24.00 är lite oklar för min del, men jag tog värkarna en i taget och dom tilltog i styrka och kom allt tätare, någonstans kring 04.30 fick jag den efterlängtade ryggmärgsbedövningen, himmelriket! Var nu så gott som fullt öppen och all smärta i ryggen försvann medan trycket neråt blev kraftigare! Nu ville hon snart ut! Efter 05.00 lovade barnmorskan mig att innan 06.00 låg hon på mitt bröst, detta gav oss otroliga krafter! Med mannen hela tiden vid min sida andades vi tillsammans! Jag tog lustgasen och vid ca 05.35 kom krystvärkarna, och 13 minuter senare är vår andra skatt född 05.48! Det var en fantastisk förlossning, underbara barnmorskor, en fantastisk man som stöttade och ut kom vår vackra dotter! Hon vägde 3655 gr och var 47,5 cm lång. Vi är världens stoltaste föräldrar och hon har världens finaste storasyster, som är så försiktig och go mot henne! Älskar mina två tjejer och min underbara man mest i hela världen! Och en förlossning är magisk, tänk vilka krafter och vilken känsla när barnet kommer upp på magen!